“Få skulle förespråka legalisering av könsstympning även om man vet att många flickor kommer att utsättas för det ändå, och oavsett om det sker på ett farligare och mer ohygieniskt sätt. Istället menar de flesta att en lagstiftning som tillät kvinnlig könsstympning visserligen skulle vara bättre för de kvinnor som ändå skulle utsättas för det, men att detta inte skulle uppväga den legitimitet och den potentiella spridning som fenomenet då riskerar att få. Man vill helt enkelt inte cementera en sådan hemsk sedvänja.” Juhte, A (2015): Tidskrift för politisk filosofi nr 1/15, sid 32f.
Ibland är så kallad signalpolitik viktig. Och ibland bör vi istället välja skademinimerande åtgärder.
Vad som avgör är de samlade konsekvenserna för den enskilde, för omgivningen och samhället. På kort och lång sikt.
– – –
Eller finns det handlingar som vi aldrig har rätt att utföra, oavsett konsekvenserna?
Oj, ursäkta! Jag menade betoning på “samhället”.
Jag förstod att du inte var abortmotståndare men källan var svår att inte reagera på ;). Håller med om vad du skriver här i övrigt och det sammanfattar saken rätt bra: “Vad som avgör är de samlade konsekvenserna för den enskilde, för omgivningen och samhället. På kort och lång sikt.”
Med betoning på omgivningen!
Hej Daniel. Jag är inte abortmotståndare. Men argumentet att abort måste vara godtagbart eftersom det annars sker ändå, under vidriga omständigheter, borde väl också gälla könsstympning i så fall, har jag alltid tänkt. Artikeln tog upp ett argument som jag länge funderat över. Principiellt är frågan om man ska ha nolltolerans, när man anser något felaktigt, eller istället medverka i det för att försöka minska skadeverkningarna. Ska vi utfärda oskuldsintyg för att förhindra hedersmord? Ska man som läkare av humanitära skäl delta vid dödsstraff? Ska vi ha nolltolerans mot rasism, eller inse att det alltid kommer att finnas och anpassa oss efter det?
Får kanske förtydliga att jag då tänker att jag får bära skulden av att några få könsstympade kvinnor råkar illa ut i illegal könsstympning än att alla kan utsättas för det av sina föräldrar på laglig väg. Jag tänker samma sak med droger och vad gäller abort så dör ett antal barn innan de blivit födda av det skäl att allternativet kan bli att man i annat fall kanske måste offra för stor andel arbetsföra vuxna.
Jag kan ändra mig ifråga om detta med helt “fria” aborter. Huvudfrågan blir väl hur mycket konsekvenser har samhället som helhet råd att bära av individens konsekvenser?
Svåra begrepp i artikeln för mig som inte är akademiker men jag gör ett försök.
Läste bara Juhte’s resonemang om aborter som hastigast så jag kan ha missa mycket men jag uppfattade inte att han prövade frågan ur både egennytta och allmännytta utan människovärdet fastställdes utifrån individen som synonymt med en slags okränkbar humanism. Frågan är ju om det är “vi” eller “jag” som gäller. Alla kan ju anses vara ovärderliga men om man måste välja?
Personligen tror jag för tillfället mer på att utgå från samhällts okränkbarhet snarare än att se till individens okränkbarhet. I vilket fall så förtydligade artikeln för mig hur skrämmande ihåliga många av de allmänna moraliska resonemangen är trots att jag inte är emot abort.