Nyligen kom Norman Ohler ut med sin bok Droger i tredje riket. Som journalist och författare har Ohler fått kritik av historiker för att han övertolkar sin huvudkälla läkaren Morell som noggrant dokumenterade hur han försåg Hitler med droger. Själv tycker jag Ohler är intressant boken igenom och lätt att läsa. Han beskriver hur inte bara Wermacht och Hitler själv använde metamfetaminpreparatet Pervitin, utan hur det lanserades som en mirakelmedicin för hela tyska folket.
Droganvändningen hade varit frekvent i Tyskland redan under Weimarrepubliken och Hitlers bild av sig själv som en renlevnadsmänniska innefattade inte diverse narkotiska preparat. Ohler beskriver Hitler som en fullblodsnarkoman. Morell blandade friskt när han injicerade Hitler med inte bara Pervitin utan också Eukodal (oxikodon) och kokain.
Så – innebär detta att den nazistiska ideologin och praktiken var en produkt av Hitlers narkomani? Visade Hitler bara symptom på sin beroendesjukdom och kan därför ansvarsbefrias för sina handlingar?
Norman Ohler svarar tveklöst nej på dessa frågor samtidigt som han visar hur drogerna klart påverkade Hitlers beslut och omdöme.
