Lördag kväll. Lyssnar för första gången på en talbok. Radioföljetongen i P1. Never let me go av Kazuo Ishiguro.
Det tar ett tag att vänja sig. Men sedan uppstår något meditativt. Min inledande svårighet med koncentrationen övergår i ett lugn, ett fokus, en närhet till boken som läses för mig, i kvällningen.
“Jag väntade bara en stund och vände sedan tillbaka till bilen för att köra till den plats dit det var meningen att jag skulle.”
(Slutorden i Never let me go.)