Under sommaren läste jag min sista bok av Roslund & Hellström. De hann med att skriva sju kriminalromaner innan Börge Hellström avled. Jag upptäckte dem ganska sent och läste de tre sista böckerna först. Språket och intrigen förtätas efterhand, men jag gillade allt de skrev. Och då är jag ingen älskare av denna genre. Men det finns en äkthet i handlingen, en sorts rasande moralism som jag uppskattar. Och en närmast total avsaknad av humor. Det här är allvar, de har något som de vill förmedla, det är inte bara ännu ett spekulativt filmmanus. Och i alla fall Hellström hade befunnit sig nära det de beskriver. Han talade om sig själv som både ett offer och en förövare.
För den som är intresserad rekommenderar jag framförallt Två soldater. Om barn i kriminella nätverk.
