Dostojevskij drar mig tillbaka. Novellen som ursprungligen var ett kapitel i Onda andar, men som togs bort av ryska censuren. Den ligger i en boktrave på ett antikvariat och trots att jag lovat mig själv att inte ge mig på Dostojevskij igen – det är för tungt och svårtillgängligt – läser jag historien om Stavrogins brott. Hur han skriver ner sin bekännelse för en munk som inte svarar upp som Stavrogin förväntat sig. Jag förstår inte riktigt, läser om och om igen.