Ingen cykling idag. Tog mig runt åttan i Skatås. Vill inte kalla det löpning, knappt styrfart. Lyfte skrot. Simmade i Delsjön. Borde väl känna mig nöjd.
Raubtier ekar i mitt huvud:
Sånt är livet som nomad
varje kväll en helt ny stad
varje ansikte är nytt
och till sist har åren flytt
En hårdrockskunnig kamrat sa att det mest var tolvåringar som lyssnade på Raubtier. Men då är jag väl det, det är kanske där de har funnit mig. Deras texter är inte direkt upplyftande. Samtidigt som det finns någon sorts ironi eller distans i sången. Och ändå inte. Men texterna ger en sorts tröst.
Här är mörkt och här är kallt
Här är dysterheten allt
Allt är fruset, allt är dött
Anden bruten, själen trött
Grånande ruiner, en iskall vind som viner
Ingen framtid, inget hopp
Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
