Det är några veckor sedan nu som jag läste den. Fortfarande sitter den kvar och jag tänker på den så gott som dagligen. Någonting hakade tag.
Det handlar om en uppenbart psykiskt sjuk man som arbetar på ett kontor. Hur han betraktar sin omvärld, utifrån sitt eget förvridna perspektiv.
Och hur han finner frid och tillflykt i Rummet, det rum som arbetskamraterna menar inte överhuvudtaget existerar.
Berättelsen finns i Jonas Karlssons novellsamling Den perfekte vännen.