Peter Birro skrev för många år sedan en hyllningsdikt till dåliga förlorare. Den publicerades i Ordfront Magasin eller FIB/Kulturfront, minns inte vilket, och jag har tappat bort dikten. Den hette Mina hjältar. “Jag vet att de könlösa hycklarna säger att det finaste som finns är leende förlorare som ödmjuka och tysta i sitt nederlag skakar hand med segraren.” Sedan beskrev Birro tennisspelaren John McEnroe som skrek ´fuck you´ och ´up my ass´ till domaren, Ilie Nastase som anklagades för att han skulle ha kallat Arthur Ashe ´bloody nigger´, Juventus (eller var det Milans) fans som tog sig in på lagets träningsarena och i gräsmattan spikade ner elva träkors med spelarnas dödsdatum på, efter att laget förlorat de inledande två matcherna i ligan, och så därefter, och här gick väl Birro över alla gränser, den colombianske fotbollsspelaren Andrés Escobar som råkade göra självmål i fotbolls-VM och brutalt avrättades med sex skott vid hemkomsten…
Dikten avslutades (citerat ur minnet):
Ja, jag älskar de dåliga förlorarna
de inser att kampen är
på liv och död
de är mänskliga, sårbara
de känner smärtan
och har mod nog
att våga visa den
Mina hjältar
jag kommer alltid
att vara en av er
