Några gamla människor, de var i 90-årsåldern, intervjuades om sina liv. De bästa åren var när jag var mellan 70 och 80, sa någon. När jag var 35 år så dog min son, sa en kvinna och stannade upp i samtalet, innan hon gick vidare och fortsatte att tala om hur livet sedan gestaltade sig.
Äldre människor har perspektiv på livet och fast de känner smärtan som vi andra, kan de ofta bära den på ett annat sätt. Och detta oavsett om de är bra lyssnare, eller inte vana att tala om svåra saker. Även om de skulle uttrycka sig lite avigt ibland, så känner man värmen, orden är inte alltid så viktiga. Det finns en trygghet i när de finns med, de har alltid funnits.
Gamla människor är viktiga i krissituationer.
