Den anlagda riksdagshusbranden i Berlin 1933 gav argument för att avskaffa demokratin i Tyskland. Redan dagen efter branden tog Hitler initiativ till att införa diktatur. Samma år kom bokbålen och förföljelsen av oliktänkande intensifierades.
RAF:s terror på 1970-talet stärkte polisen och militärens ställning i Västtyskland. Något som RAF hade förutsett, nu skulle folket se fascismens rätta ansikte, tänkte de. Men folket solidariserade sig med polisen, de vanliga arbetargrabbarna, inte med RAF och deras ideologi.
Terrorism drabbar just dem som ska befrias och banar på bägge sidor väg för personer utan hämningar mot att använda våld. Brutaliseringen ökar och den ursprungliga ideologin hamnar i skymundan.
Samma är det med stenkastning och eldsanläggelse i förorten. Det är vi som bor där som drabbas i första hand. Och det är vanligt arbetande folk som drabbas hårdast av kriminalitet av olika slag, av narkotikaförsäljning, inbrott, rån och stölder, av höjda livsmedelspriser och försäkringspremier.
