Jag var på ett möte där det bara närvarade rika människor. Vi var ett hundratal personer. Jag har befunnit mig i detta sammanhang tidigare. Det var inte första gången. Jag ser det som en slags sekt. Vi träffas i avskildhet.
Sektledaren var i trettiofemårsåldern. (En ung pojk, som farsan skulle sagt utan att han för den skull varit nedlåtande.) Smal, vältränad, löpartyp. Skräddarsydd kostym och slips. Mannen talade om hur det var förr i tiden och man insåg efter ett tag att han menade hur det var för högst fem år sedan. Han hade ett tränat kroppsspråk med gester uppövade framför spegeln. Det är någon hundradels sekund som saknas i timingen mellan rörelserna och talet, det är svårt att träna in. Han betraktades sannolikt som en god talare. Jag såg något annat och började drömma mig bort efter de första tio minuterna.
Nåväl, det intressanta var åhörarna. Medelåldern var hög. Jag drog ner den kraftigt. Det jag reagerade på var deras klädsel. De var så gott som alla väldigt enkelt klädda, slarvigt, slitet och ointresserat, inte bohemiskt eller avsiktligt på något sätt. De bara var sig själva. Någon hade en illasittande tröja med namnet på en golfklubb, någon annan hade omoderna slitna jeans och en skrynklig t-shirt.
Och jag kände igen det. Det här var verkligt rika människor.
*
Jag hörde aldrig farsan föreläsa. (Han undervisade i husbyggnad senare delen av sitt yrkesliv. Fast han arbetade praktiskt samtidigt.) Men jag kan tänka mig hur han var när han talade. Han stammade när han växte upp, och detta kunde komma tillbaka ibland. Han kunde tala alldeles för tyst för att strax efteråt närmast vråla fram sina uppfattningar. Han var intensiv när han talade, inte alls fixerad vid sig själv. Han hade något som var större än hans egen person. Han hade aldrig gått några retorikkurser, men studenterna på Chalmers röstade fram honom som bästa föreläsare.
*
Världens 85 rikaste personer har större förmögenhet än vad halva jordens befolkning äger tillsammans, läser jag i DN.
*
Jag har respekt för personer som är intresserade av kläder. Även om jag aldrig har varit det. Men går jag på opera tar jag på mig kostymen. Jag har kavaj i arbetet. Jag tror på konventioner.
Och kan känna en fascination för verkligt rika människor.
