Nedanstående fantastiska reportage ur senaste numret av Offside intresserar sannolikt enbart personer med ett stort rödblått hjärta. Å andra sidan kan vi öisare läsa målreferatet om och om och om igen.
Gamlestadsvallen 6 maj 2002
ÖRGRYTE IS B – MOTALA AIF B 15–0 (8–0)
1–0 Paulinho (5), 2–0 Afonso (14), 3–0 Paulinho (17), 4–0 Paulinho (22), 5–0 Afonso (24), 6–0 Savo Drobac (26), 7–0 Afonso (29), 8–0 Paulinho (41), 9–0 Patrik Elmander (48), 10–0 Elmander (52), 11–0 Elmander (59), 12–0 Elmander (61), 13–0 Paulinho (78), 14–0 Afonso (82), 15–0 Paulinho (84)
Ali Forough, mittback i Motala: »I omklädningsrummet före matchen berättade någon att Öis skulle testa två nya brassar. Sedan gick vi ut rakt i en mardröm. Afonso gjorde precis som han ville. Han hämtade bollen långt ner, dansade förbi fem gubbar innan han serverade Paulinho eller gjorde mål själv. Han tunnlade mig en gång och när jag vände mig om tunnlade han mig igen. Jag var 19 år och tränade nio gånger i veckan, jag satsade på fotbollen. Men där och då förstod jag: ›Shit, man har en bit kvar.‹ «
(Ur Offside nr1/18)
——–
Min första fotbollsmatch förlorade vi med 18-4. Men jag gjorde mål… Hörde om ett pojklag i fem-sexårsåldern som låg under med 9-0 när de får sitt första mål. Vild glädje. Vad står det, frågar en av killarna en lagkamrat. Jag vet inte, kom svaret, men jag tror det är oavgjort.
