Många har hört av sig och frågat efter mitt resultat i Finalloppet… För er som inte känner till det är detta ett terränglopp som går på leriga stigar i kraftigt kuperad bana. Tänk novemberkåsan, om ni är motorintresserade. Med mitt dåliga orienteringssinne var min farhåga att jag skulle halka efter alla andra och tappa bort mig i skogen medan mörkret föll. Men då hade jag missbedömt femtio års erfarenhet av att ha organiserat detta lopp. Det gick inte att komma fel. Och dessa funktionärer, mitt ute i skogen står de med mössa och regnrock och räcker fram en mugg vatten med hejarop när man springer förbi. Imponerande är det ord som bäst beskriver det förberedelsearbete som man anar ligger bakom detta. Att få logistiken att gå ihop med närmare tretusen deltagare.
Och resultatet då, undrar ni, kom till saken… Jag kan säga så här, jag vann klassen i tävlande för Leeds United! Och som min gamle fotbollskamrat skrev till mig efteråt: Billy ler i sin himmel!
Jag vet att jag berättat det förut, men jag kan inte låta bli. När Leeds spelade sin första match strax efter Billy Bremners tidiga bortgång (han blev femtiofem år) fick laget sin andra utvisning med nästan en halvlek kvar att spela. Med två man mindre på plan så reser sig Leeds supportrar och sjunger: We’ve got nine men and Billy! Leeds höll ställningarna matchen ut…
Så skönt att efteråt känna sina stela lårmuskler och att ha fått uppleva en sådan gemenskap med helt främmande människor ute i skogen en lördageftermiddag i november.
