Jag har aldrig varit någon simmare.

Mest guppar jag upp och ner och ser med avund och förakt på medsimmare, eller som jag ser dem motsimmare, som flyter fram i bassängen utan att till synes anstränga sig.

Det är kraftigt överviktiga herrar, äldre damer och personer med funktionsnedsättningar, ibland utan både armar och ben, som simmar förbi mig.

Och simhallsmiljön har alltsedan barndomens skolbesök i Valhallabadet känts allt annat än trivsam.

* * *

Däremot har jag tyckt om att simma för mig själv i hav och sjöar.

Det finns något ursprungligt i det, något primitivt, en närhet, som att göra upp eld, baka bröd eller ta hand om små barn.

Och kyla i vattnet har aldrig stört mig, aldrig hindrat mig, snarare lockat mig, gett mig någon sorts njutning.

En sargad axel har hindrat mitt simmande under sommaren och bara två gånger har jag klarat att förbereda mig i vattnet.

Igår kände jag ändå en viss tillförsikt när jag stod vid starten för mitt livs första simtävling. Det fanns en sådan glädje i luften bland deltagare och funktionärer. Trots ösregn och en inte helt vindstilla sjö. Jag hade cyklat och löptränat i brist på simning så konditionen var bättre än på länge och efter tjugo meter i vattnet kände jag också att axeln höll. Med min röda obligatoriska simmössa plöjde jag fram i vattnet helt oberörd, för en gångs skull, av att barn, handikappade och gamla simmade ifrån mig. Och jag hatade dem inte.

Det var något meditativt i simningen, i tävlandet, i gemenskapen, där ute i sjön. Jag fick slita, men visste att jag skulle orka, även om det var det längsta som jag hade simmat i mitt liv.

Och det var bara här-och-nu. Det fanns inget annat än de närmaste metrarna framåt, de närmaste simtagen, näsan över vattenytan, ibland under, och jodå en hel del sjövatten svaldes ner.

Medaljer har länge fascinerat mig, symbolvärdet i dem, och jag kände en stark stolthet när jag fick den runt halsen efter att frustande som en valross ha tagit mig upp på land och i mål.

Vilken plats fick jag, undrar ni kanske. Jag kan säga som så att jag vann klassen i bar överkropp, de andra fegsimmade i dykardräkt.

Tack till fantastiska funktionärer i Delsjösimmet! Så välorganiserat. Och tack till S som anmälde mig och fick mig att genomföra detta!