Kanonerna på Navarone, film från 1961 med David Niven, Gregory Peck och Anthony Quinn. Min favoritscen finns i inledningen. Männen har återvänt från sitt uppdrag att förstöra de tyska kanonerna. De har återigen misslyckats. De har förlorat arton kamrater under natten. De är uttröttade och förtvivlade. Fyllda av skuld och även vredesmod mot sina överordnade som återigen vill skicka ut dem på detta omöjliga uppdrag.
Det är ledarskapet som fascinerar mig. Att återigen motivera dessa män att ge sig ut, dessa män som uttrycker sig kränkande mot sitt högsta befäl, ironiska och sarkastiska, och hur han ser igenom detta, och bemöter dem med fasthet och värme, utan att lägga mer skuld eller skam på dem…
Och att man sedan gör ett nytt försök att inta Navaroneklippan.
