Överklass och arbetarklass kan ha en del gemensamma värderingar och sätt att uppfostra barn på, som skiljer från medelklass.
Att passa tider kan ha haft ett överlevnadsvärde i arbetarklassen, kanske till och med viktigare än i överklassen.
Att ha ett gott bordsskick.
Att klä upp sig vid högtidliga tillfällen, som till exempel arbetare gjorde förr på 1:a maj demonstrationer.
Att anse att alla ska göra rätt för sig. Den som kan ta ett arbete, men inte vill det, ska inte heller äta. (“Av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbetsinsats.”)
Att förespråka hårda straff för brottslingar. (Kriminalitet drabbar oftast arbetarklassen hårdast.)
Ordning och reda i klassrummet.
Jämför Anton Makarenkos fostran med stark gränssättning av vanartiga barn i den tidiga sovjetstaten. En sorts hasselapedagogik som i alla fall delvis överensstämde med hur överklassen såg på barnuppfostran, till skillnad från medelklassens friare synsätt.
Den politiska vänstern som legat till vänster om vpk/vänsterpartiet, har ibland hamnat på liknande ståndpunkter som delar av socialdemokratin och den politiska högern. Som i skolfrågor, kriminalpolitik, narkotikapolitik och försvarspolitik.
Litteratur: Brembeck, Helene (1992/1995): Efter Spock- uppfostran idag. Akademisk avhandling. Etnologiska föreningen i Västsverige.
(För kännedom. Spock syftar i detta sammanhang inte på någon Star trek-figur, utan var en barnuppfostringsguru på 1960-talet.)
Makarenko, Anton (1979): Vägen till livet. Progress/Arbetarkultur.
