Känslan att stiga av tåget och sätta foten på perrongen, känslan att för första gången vara i Leeds, känslan att fotografera sig bredvid Billy Bremner-statyn och sedan när den gamla gallergrinden klickade till och svängde upp in till Elland Road, sången och stämningen under matchen, utan en enda bengal, där South-side växelsjöng mot Don Revie-stand, jublet när sedan Leeds United mot alla odds besegrade topplaget Hull, och att besöka supporter-puben där först halsdukarna granskades innan vi släpptes in…
… and Leeds go marchin´on
