Den lysande stigen är ett suggestivt namn på en gerilla. Sendero Luminoso kallas ibland för en maoistisk befrielserörelse, men oftare benämns de terrororganisation. I dokumentärfilmen Storm över Anderna (2015) får vi följa en ung svensk kvinna vars faster var ledare inom Sendero. I den svenska historieskrivningen i hennes familj är hon en kvinna som offrat sitt liv i kampen för de fattiga bönderna. En hjältinna. Men i Peru möts hennes brorsdotter av en annan bild, som hon någonstans har anat. Hon möter människor som ger fastern ansvaret för att deras anhöriga dödats i kampen.
Storm över Anderna innehåller fantastiska bilder av bergen i Peru, av Anderna. Människor berättar med stort allvar om de fruktansvärda övergreppen och utsugningen som de utsattes för av militären och jordherrarna. Men även vad Senderos våld medförde. Hur det våld som skulle befria också blev förtryckande.
Och hur ett sår bryts upp, när man är beredd att lyssna utan förutfattade meningar. Där aggressiviteten och förtvivlan får släppas fram, något som bär förutsättning för en möjlig försoning.
Revolutionen är ingen tebjudning, skrev Mao-tse-tung. Ett citat som ibland använts för att berättiga vilket våld som helst.
Bosse Lindquists radiodokumentär om den svenska rebellrörelsen, en maoistisk organisation som bröt sig ur KFML 1968, och förvandlades till en förtryckande sekt. Torbjörn Säfve har skrivit en bok om detta: Rebellerna i Sverige (1971).