Mina knän bär tatueringar från Ånäsfältets grusplan. Jag minns hur farsan satt med pincett och plockade ut grus ur mina blödande skrapsår. Sedan var det match igen och jag tror aldrig knäna hann läka riktigt mellan kamperna.
*
Morfar hade en naken kvinna tatuerad på ena underarmen. Som barn tittade man fascinerat, men vågade aldrig fråga något.
*
Jag kan känna en viss stolthet över mina sargade fotbollsspelarknän. De för minnen med sig. Dagens plastgräsfostrade ungdomsspelare har sannolikt missat något väsentligt.
