En kamrat frågade mig en gång om jag inte var rädd att Säpo skulle få kännedom om min bokhylla. Visa mig din boksamling och jag ska säga dig vem du är. Men jag skulle nog säga att sättet att organisera sin bokhylla säger än mer. Detta är ett stridsämne bland boksamlare.
Och jag har min uppfattning klar.
Mina bokhyllor är fyllda. Ska jag ställa in en ny bok måste jag flytta ut någon annan bok som sätts in i bokhyllan i sovrummet, därifrån in i garderoben, sedan ner i en papperskasse för att så småningom transporteras till det lokala återbruket.
Således definierar jag min bokhylla. Jag deffar den. När en ny bok har ställts in sker det efter moget övervägande och prövande av olika varianter. Bokstavsordning har aldrig varit min grej. Så mycket böcker har jag inte att jag inte kan hålla ordning på hur de står.
Jag organiserar efter kategorier, samhörighet, men även utseende och form. Väsentligt är att ha övergångsböcker mellan de olika kategorierna, de ska helst glida över i varandra.
När en ny bok fått förtroendet sticker den alltid ut. Den syns i hyllan bland de andra böckerna, det tar ett tag innan den sätter sig.
När jag är i Stockholm, det var längesedan nu, så går jag in på Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan. Jag skulle tro att det är Sveriges största antikvariat. Jag tänker alltid att jag inte ska köpa något, jag får inte plats med fler böcker och är restriktiv med nya inköp. Men givetvis, när jag kommer ut från Rönnells har jag alltid hittat något som jag inte kan låta bli att köpa.
Jag träffade för många år sedan i mitt arbete en hemlös man, han var uteliggare. Vi talades vid i 20 minuter. Sedan var det något i hans sätt att uttrycka sig. Jag frågade om han läste böcker. Han svarade att han alltid hade en bok på sig:
– Jag är inte helt illetarat, log han.
Så är det. Jag har också alltid en bok på mig. Böckerna är mina vänner.
