När jag var yngre tyckte jag om att ha förebilder och idoler. Mina förebilder hade tydliga positiva egenskaper som gjorde att man kunde se upp till dem. Det var viktigt att ha en viss fysisk distans till dessa personer. Ju närmare man kommer en person och ju längre man lär känna någon, desto mer upptäcker man sprickorna i kristallen.
Jag kan fortfarande känna längtan i mig till den totala idealiseringen av någon.
Det kallas ibland förälskelse.
