Erik Hamrén berättade under årets fotbolls-VM om när han var tränare i Danmark. En spelare hade slagit ner en lagkamrat på träningen. Det skedde två meter framför Hamrén som gick upp till ledningen för klubben och begärde att spelaren skulle tas bort från laget. Men ledningen nekade att göra detta, då spelaren var lagets stjärna. Hamrén sa att ni får välja på honom eller mig. Så fick spelaren lämna klubben.
Lars Lagerbäck skickade hem tre landslagsspelare från ett träningsläger för att de inte höll på tiderna. Något som väckte stor uppmärksamhet och Lagerbäck fick kritik, vilket han givetvis var starkt medveten om när han tog beslutet. Men han gjorde det för laget, för andra idrottsledare, för ungdomsspelare, och kanske också i slutänden för dessa tre spelare själva. Sedan var de välkomna tillbaka till landslaget, och en av dem tackade också Lagerbäck flera år senare i samband med prisutdelning på fotbollsgalan.
Vi kan nog alla höra motargumenten i att exkludera människor på detta sätt.
Just därför tror jag på idrotten: den fostrar, lär ut gränssättning och hänsyn.
