Jag övervägde att byta musik och lyssna på något annat, när jag tog min kvällspromenad i området. Det var varmt ute samtidigt som regnet hängde i luften. Funderade på Motörhead, ville höra Lost woman blues, med Lemmy. Men det hör mer till en annan typ av träning. När jag promenerar lyssnar jag på klassisk musik. Så det blev samma igen. Johan Sebastian Bach ger mig något just nu som jag inte finner någon annanstans. Och jag lyssnar bara på Johannespassionen i en inspelning med John Eliot Gardiner. Om och om igen. Som ett barn som vill höra samma godnattsaga varje kväll. Det repetitiva har alltid varit min styrka, och min svaghet.