– Jo, jag är bödeln! sade han. Och han reste sig upp, stor och skräckinjagande i sin blodröda dräkt.
——–
Så tog han ett tag åt bältet och gick ut i den råa gryningen.
– Jo, jag är bödeln! sade han. Och han reste sig upp, stor och skräckinjagande i sin blodröda dräkt.
——–
Så tog han ett tag åt bältet och gick ut i den råa gryningen.
Comments are closed.
Så vackert…tack!
Bödelshuset håller hon rent och prydligt som om det vore en mänskoboning. På bordet där jag skall äta lägger hon en duk. Jag vet inte vem hon är, men hon är god mot mig.