När Boforsavslöjaren Ingvar Bratt var som mest ogillad (eller hatad) i Karlskoga, hör han hur en bil som kör förbi tutar på honom. Mannen i bilen vinkar och Ingvar Bratt skymtar Boforsdirektören Martin Ardbo.
Det finns något mänskligt hoppfullt i denna berättelse ur Ingvar Bratts självbiografi Mot rädslan (1988). Ett tiotal år efter detta tillbringade jag ett halvår i Karlskoga och fick någon form av förståelse, eller sympati, för boforsarna och karlskogaborna, som fick klä skott för demokratiska beslut om vapenexport, och olagliga handlingar som få kände till.
