Det var på Hagabion. Mannen som presenterade filmen berättade att några hade hört av sig. De var försenade. Vi väntar med att starta filmen tills alla är här, sa han. Hoppas det är okej? Förströdda hummanden hördes från publiken.

Jag tittade mig omkring. Det här är inte sant, tänkte jag.

Så kom de två eftersläntrarna. Vi har en kompis också, sa de, han kommer när som helst.

Då väntar vi på honom, sa representanten för Hagabion.

————-

Är det osolidariskt att inte vänta tills alla är med?

Eller finns det en risk att det inkluderande samhället också blir ett gränslöst samhälle?

Hur mycket ska man anpassa sig?