Den här dagen kommer också ta slut
och en annan kommer ta dess plats
Jag såg graffitin när jag tittade upp
från min bok där jag satt på spårvagnen
Det var nyårsafton,
och jag kände igen textraden,
från något som berört mig
Vilken sorts musik har aldrig
varit väsentligt,
utan vad man gör
med orden,
de som befriar
Det är några veckor sedan nu som jag läste den. Fortfarande sitter den kvar och jag tänker på den så gott som dagligen. Någonting hakade tag.
Det handlar om en uppenbart psykiskt sjuk man som arbetar på ett kontor. Hur han betraktar sin omvärld, utifrån sitt eget förvridna perspektiv.
Och hur han finner frid och tillflykt i Rummet, det rum som arbetskamraterna menar inte överhuvudtaget existerar.
