Känslan efter kvaldramat på Gamla Ullevi förra helgen hänger sig kvar. Det är så sällan det sker för mig, goda känslor som stannar kvar. Förtvivlan som övergår i förvåning, glädje och sedan avslappning. Och att få dela denna känsla tillsammans med kamrater. Den som alltid springer bort bär också nederlaget med sig i sin grav. Kärlek och trohet!