Jag sa att jag störde mig på Haruki Murakami när han i sina böcker inte bara låg på gränsen till det övernaturliga utan också ibland översteg denna gräns.
Kamraten var intresserad av fantasy-litteratur. Han sa att för honom var det tvärtom. Han störde sig på när böcker gick över gränsen till det verkliga, då blev det obehagligt för honom.
Fredag kväll. Dricker te och lyssnar på Silvus Leopold Weiss, sonater för luta med Jakob Lindberg.
Oändligt vackert.
*
Roberto Ausell spelar barockgitarr, Scarlatti och Buxtehude, så mjukt och känslosamt utan att gå över några gränser.
*
Turandot, den iskalla och gåtfulla, går naturligtvis också hon, till slut att förstå.
Inom sig bär hon förtvivlan, men också värmen och närheten.
*
Förfrusna kroppsdelar bör inte tinas upp om man inte säkert kan hålla dem varma. Tinas de först upp för att sedan bli kalla igen, kan skadan bli värre.
