Dricker te och lyssnar på Sjostakovitj stråkkvartetter med S:t Lawrence string quartet. Förbereder mig inför morgondagen, mitt mål för hela sommaren. Tänk om jag var lika målmedveten i allting som jag är i vissa saker.

Har köpt vattenbälte idag, herregud…

Snart avslutat min femte bok av Haruki Murakami. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om honom. Men hans böcker berikar mitt liv. Det räcker väl långt. Sedan väntar sommarens klassiker som redan är inköpt och klar: Doktor Glas. Utvald på grund av att den är kort och får plats i innerfickan, samt efter två rekommendationer, men kanske än mer på grund av handlingen. Intellektuella personer brukar betona att de läser om sina klassiker, men jag kan inte skryta med detta, har aldrig läst Hjalmar Söderberg.

Det finns fler klassiker jag innehar, men inte har läst. I bokhyllan står Ayns Rands drygt tusensidiga Och världen skälvde. En bok som brukar uppskattas av nyliberaler, för Rands politiska budskap. Jag tappade lusten att läsa den när jag hörde den beskrivas som mångordig, omständlig och pratig och att Rand eventuellt ska ha skrivit den under påverkan av sina centralstimulerande bantningspiller. Men jag har som sagt inte läst den.

Jordskalv och vulkanutbrott upptar mina tankar.