Trodde jag höll på att springa om en person i spåret. Jag tänkte att det måste vara flera år sedan som jag sprang om någon. Jag springer långt, men det går fruktansvärt långsamt. Nu var det alltså en raksträcka, solen gassade, och jag skymtade den andre långt fram och hur jag närmade mig, meter för meter. Då såg jag det, det var någon som promenerade emot mig, det var därför jag närmade mig…
Styrketränade efteråt, men tankarna fortsatte, kunde inte släppa taget.
