Jan Eriksson 2014

För tio år sedan var jag på Borås Arena. Öis mötte Elfsborg, men först var det invigning av den nya stadion. Ballonger släpptes upp, flaggor vajade i vinden, musikkårer spelade, flygplan cirklade över planen, Ingvar Carlsson höll tal, han talade tydligt och starkt, Borås skulle blomstra igen, fler ungdomar börja idrotta, det skulle bli bättre för hela Sverige, arbetstillfällena skulle bli fler, bostäderna modernare, daghemmen byggas ut, hemmasupportrarna rullade ut ett tifo över hela långsidan, en svart siluett av Borås med gul himmel och en sol som gick upp, en ny morgon gryr över staden stod det textat med stora bokstäver.

Jag har inte varit där sedan dess. Men ikväll var det dags igen.

Öisklacken brände av några rökgranater så att man inte såg handen framför sig och vi fick gå ut en stund tills röken blåst bort. 0-0 mot tabelljumbon Norrby. En måndagkväll i ett kylslaget Borås. Vad gör vi med vårt liv, som Nationalteatern sjunger.

Och ändå någon form av energi.

Amor et Fides

Historikern Miriam Gebhardt har kommit ut med ny forskning om västallierade soldaters massövergrepp mot tyska kvinnor, i slutskedet av andra världskriget.

När soldaterna kom, heter hennes bok som ännu inte finns på svenska.

Kan man acceptera ett krig som rättfärdigt, utan att också acceptera krigets beståndsdelar: upptrappningen av våldet, brutaliseringen och övergreppen som sker även av den goda sidans soldater? Observera att våldtäkter mot kvinnor var belagt med dödsstraff från de allierades sida. Det var inget som var sanktionerat uppifrån. Ändå skedde det, i hundratusental.