“Jag hade blivit inbjuden som vinskribent. Så kom slutprovet. Finalisterna skulle i blindprovning avgöra varifrån ett vitt vin kom, vilket det var. De gick ut och provade i sidorummet. Alla fick vi dock vinet i våra glas – fast vi tilläts inte se etiketten. Finalisterna kom tillbaka in. De talade högtidligt och lärt. Bordeaux var de alla överens om. Ek hade de också känt.
Juryn såg betänksam ut.
Så reste sig en kvinna och sade:
– Men det är ju ett Alsacevin. Det känner alla människor.
Vad hade hänt? De var långt skickligare och kunnigare än jag, än de flesta i salen. Men någon bland dem hade under blindprovningen råkat säga Bourdeaux! och så hade de alla halkat i väg på fel spår; fått tungan omställd.
Man ska lita på sin smak – men också veta att den bestäms just av förväntningar. “
(Myrdal, Jan: “Att veta något om sin smak”. Vår bostad nr 5/99)
