Semestern regnar, men inte bort. Njuter av långa frukostar. Läser Dostojevskij, cyklar iväg i mina avklippta jeans, tränar pectoralis major och trapezius. Glädjer mig åt att vår svenske stjärnforward till slut, efter alla spekulationer, valde England. Tänk att få spela för samma klubb som Billy Bremner, Allan Clarke, Peter Lorimer, Joe Jordan och Tomas Brolin… Leeds United har alltså värvat Marcus Antonsson!
* *
Jag verkar alltid återvända till nazismen. Om vi håller upp den som en spegel framför oss ser vi våra egna drag förstorade, men därför också så avslöjande. Har sett Cabaret, en klassisk film som utspelar sig 1931 i Berlin. Det är den gryende nationalsocialismen och Liza Minelli är fantastisk i rollen som Sally Bowles. Så närvarande. Jag tror det är det underliggande hotet som berör mig. Och att stå för det man är. Äktheten även i det burleska skådespeleriet. Samhällskildringen med Weimarrepubliken två år innan Hitler kommer till makten. Det annalkande hotet, framväxten och ideologin intresserar mig numer mer än själva kriget och personligheten hos enskilda nazister.
