När jag 1982 gick ut gymnasiet läste jag Allmän språkvetenskap en termin. Lärare i språksociologi var Lars-Gunnar Andersson, sedermera radions språkexpert under många år. Andersson hade vid denna tid sammanställt ett kompendium med titeln “Fult och torftigt språk”.
För den som känner sig osäker på sin språkanvändning kan denna titel kanske kännas obehaglig. En del personer kan säga om sig själva, med någon form av bristande självförtroende, att de aldrig läser böcker och att de har ett dåligt ordförråd, samtidigt som jag hör något annat när de talar.
Anderssons kompendiumtitel var dock snarast ironisk. Han menade att mycket av det som betraktats som torftigt språk i själva verket kan vara rikt och levande. Lita till ditt språk, var det budskap jag läste mig till. Samtidigt som det inte var frågan om någon språknihilism där allt var lika bra, man måste fundera över vad mottagaren hör och skilja på normkonfliktfel (“en gäng”) och normluckefel (“ett stol”).
Morfar sa alltid ett apelsin… (Jag kan fortfarande känna tryggheten i mig när jag hör det.)
Språksociologin är ofta deskriptiv, den lyssnar till hur ord förändrar sin betydelse, hur olika socialgrupper använder språket, hur kvinnor och män talar olika, barnspråk i olika samhällsgrupper. Dessa forskare lyssnar mer intresserat än fördömande, när de hör ett annat sätt att uttrycka sig på.
Men språksociologer kan också diskutera normativa frågor. Vad ger bäst effekt om ett barn säger fel, t ex gedde (i stället för gav)? Att korrigera barnet genom att påtala att det är fel och vad det rätta är, att inte rätta barnet, men upprepa det korrekta efteråt, eller att helt ignorera felaktigheten?
Som jag minns det var svaret det sistnämnda. (Därmed inte sagt att detta gäller också för vuxna som håller på att lära sig svenska.)
—-
Kompendiet blev senare en bok:
Andersson, Lars-Gunnar (1985): ”Fult språk. Svordomar, dialekter och annat ont.” Carlssons bokförlag.
Läs den om du känner dig osäker på ditt språk, den är rolig, lättläst och handlar i grunden om demokrati och jämlikhet.
