“Jag vill se feta människor omkring mig, slätkammat folk som sover gott om natten.”
(Julius Caesar i Shakespeares drama med samma namn)
—-
Idag tänkte jag: “Du ser så harmonisk och lycklig ut….men jag vet ju inte vad du känner inombords.”
Det slog mig att vad jag nog egentligen menade var: “Jag vill se disharmoniska människor omkring mig, olyckligt folk som sover dåligt om natten.”
I sökandet efter barndomens manlighetsideal är det nu dags för tv-deckarna. Jag växte upp med Kojak och Columbo som inte satte några djupare spår, men så var det Baretta…
Jag köper en dvd-box med de tio första Baretta-avsnitten.
Man kan inte direkt säga att han har åldrats med värdighet. Idag hade man knappast kunna visa detta på Svt. Jag fascineras av bilden av narkomanen, den prostituerade, hallicken… Och Barettas förhållningssätt är inte alltid vad en del idag skulle kalla politiskt korrekt, även om han har någon sorts värme i sig, för dessa udda existenser.
Det är fortfarande sevärt och spännande. Jag förstår varför det satte sig i mig. Och samtidigt gör det mig fundersam: Är det detta som format mig och gjort mig till den jag är?
