Det är flera år sedan. Jag var på lunchkonsert i kyrkan i Bergsjön. Några musiker ur göteborgssymfonikerna hade tagit sig ut till förorten för att sprida sitt budskap om den klassiska musiken. Kyrkan var fullsatt och man kanske nu förväntade sig att det skulle bli musik för arbetarklassen och trasproletariatet, med de vanligaste slagdängorna.
Så blev det inte.
Symfonikerna spelade en stråkkvartett av Beethoven. Och sedan Verklärte nacht av Arnold Schönberg.
Någon i publiken tröttnade efter en stund och gick ut, men vi andra satt kvar.
Det var väldigt vackert.
Och musikvalet kändes så respektfullt mot oss som var där.
