Lyssnat på göteborgspunk från 1970-talet. Göteborgs Sound, Troublemakers, Bruset, Attentat, Slobobans undergång, Perverts, Cortex m fl. En del skulle nog egentligen inte betecknas som punk, snarare boogierock med bluesinslag. Göteborgspunken var mjukare med mer självdistans än stockholmspunken. Därmed inget ont sagt om den allvarligare stockholmsvarianten.
Jag återkommer till detta, inte bara av nostalgiska skäl, jag har aldrig varit punkare, men det finns någon friskhet med humor och värme i musiken och texterna, som jag alltid gillat. Texterna är moraliska, i all sin provokation, ibland gränsar det till en sorts rasande moralism.
Sprang åttan i Skatås, med Kungsbacka pianotrio i lurarna, Haydn och Fauré. Seriöst, kan tyckas, men det är inte dåligt. Badade i utomhusbassängen, tio grader, bytte om, köpte krabba, satte mig i bilen, punk igen på högsta volym. Jag borde väl växa upp…
