Jag tror att det är en Roald Dahl-novell. Det finns en bok av Vladimir Nabokov också som heter Mannen som spelade schack med livet, men det är inte den.
En man sitter fängslad under kriget. Det är ett kalt rum utan stimuli, där han vistas i flera år, och han håller på att bli galen. Det enda han har är en säng med en rutig filt och av brödsmulor tillverkar han schackpjäser. Så börjar han spela. Han delar upp sig i en vit och en svart del, där det är vattentäta skott mellan dem.
Han splittar upp sig och går in i galenskapen, ständigt i krig med sig själv, med nya drag som ska förutse vad motståndaren, han själv, ska tänka och göra.
Vid krigsslutet befrias han och påbörjar en rehabilitering. Han anpassas till ett nytt normalt och socialt liv, men vet att han aldrig mer får spela schack. Då skulle han riskera allt igen och mentalsjukdomen återkomma.
Han åker på en kryssning. Ombord på fartyget befinner sig världsmästaren i schack som har en uppvisning i simultanschack. Och det finns ett bräde ledigt…
Jag minns inte vad som gör att mannen tar steget att sätta sig vid det lediga bordet. Men jag minns hur mästaren går från bord till bord och efter några få drag kan bestämma nivån på motspelaren. Och hur han, schackvärldsmästaren, stegvis börjar ana att han mött något han aldrig mött förut.
Hur manin och kontrollförlusten stegras till katastrofens rand.
