Under andra världskriget började psykiatriker användas inom krigsmakten. Det som bland annat registrerades var att det inte nödvändigtvis var de mest personlighetsmässigt välstrukturerade soldaterna som klarade sig bäst i strid. De erfarenheter som soldater hade av att ha hanterat tidigare psykiatriska symptom kunde innebära att de hade byggt upp fungerande psykiska försvar för att skydda mot påfrestningar, försvar som inte alltid fanns hos andra mer stabila soldater.
Men man fann också att den traumatiska akuta stressreaktionen kan framkallas hos alla soldater, oavsett personlighet. Soldaters reaktion i krig är mer beroende av den traumatiska situationen, än av olika personlighetsvariabler. Vem som helst kan drabbas förutsatt att man utsatts för tillräckligt starka och långvariga påfrestningar: Every man has his breaking point.
